Till stora kartan
Till citykartan
Tidigare krönika
 E-post till Knatte Knäpp

 
Cykelurum

 
 
Vad har hänt  i Balgukjell? Ja, det kan man fråga sig.

 
Balgukjellcyklisten har varit ute och cyklat igen. Denna gång för att utforska Balgukjells landsbygd, obygd och vildmark.
Utrustad med hjälm, solglasögon, semesterpäls och välfylld ryggsäck, satte han sig på en utvilad cykel för att ge sig ut på äventyr.

 
 
 
Efter ungefär en mils trampande nåddes en liten dunge, omgiven av grön, tät växtlighet. Vid ett litet träd fanns en liten stuga, och bredvid den en rostfärgad buss. Någon busschaufför sågs inte till. Kanske hade han slut på drivmedel, och gett sig ut i vildmarken för att leta och sedan gått vilse.
Skrämd av vildmarkens faror försökte balgukjellcyklisten åter ta sig till bebodda trakter. Snart kom han fram till en före detta småskola och före detta lanthandel. Det berättades att han som ägde affären hette Börje, trots att det med röda, tydliga bokstäver stod "Ulfs lanthandel" på framsidan. Undrar vilken Ulf Börje knyckt affären av, och var har Ulf tagit vägen?
En annan visste att berätta att det förr i tiden funnits vargar i dessa trakter, det finns t o m några branter här som kallas "Vargabackarna". I en bok kan man läsa att den berömde botanikern Carl von Linné kom på denna väg på sin skånska resa, sommaren 1749.
Från den lilla vägen rullade ekipaget ut på stora vägen igen. Nu närmade sig cyklisten redaktörens barndomstrakter. Denna väg var bl a Bonde Kjellstorp, redaktörens morfar, med och jobbade på i det sena 1920-talet eller tidiga 1930-talet.
Vid det lilla trädet till höger om vägen, gick förr en liten väg som ledde fram till de s k "Kattaföbackarna".
Vid flera tillfällen blev han inbjuden på kaffe till gården där uppe, till familjen Johan Svensson med makan Kristina och de fyra barnen. En av sönerna skulle ca 30 år senare komma att bli undertecknads farfar.
Huset där Johan och Kristina bodde finns inte längre kvar, och det boningshus som sonen kom att bygga omkring 1930-31, strax före sitt giftermål med redaktörens farmor, brann ner i augusti 2000. Detta var barndomshem också för Ville Spikh och hans syskon.
Här synes det ställe där redaktören i sin barndom stod och väntade på skolbussen. Om det inte var Rune (Lindström) som kom så var det Rune (Åkesson). Av någon anledning skulle skolbusschaufförerna heta Rune då.
Alldeles bakom backkrönet synes taket av den s k "billstallen", ett "stall" där gårdens större hästkrafter hystes.
Vidare ut på grusvägarna kom cyklisten så småningom fram till själva "kjellet" i Balgukjell. Huset som synes är "nabo" till Bonde Kjellstorps barndomshem, dit han kom på våren 1911. Där växte också Mata Nåål upp tillsammans med sina bröder.

 
 
 
Vägen drog norrut, och av bara farten på den breda E4:an, hamnade balgukjellcyklisten hos familjen Trippson. Där bjöds på grillat, pommes frites och grönsaker. De som stillar hungern är från vänster: Trull, Trappa, Lappe, Trippe och Kaka.
När det var dags för hemfärd, beledsagades den trötte och vilsne balgukjellcyklisten av Trull Trippson som känner trakterna väl, och som kunde visa vägen till cykelvägen som går där det gamla järnvägsspåret tuffade fram. 

 
 
 
 
Efter diverse  reparationer av punktering och lös trampa, gav sig balgukjellcyklisten åter ut på sin tvåhjuling. Bonde Kjellstorp besöktes och hans vackert nygrönmålade hus kunde beses. Med målningen har bl a Snicke Nåål varit behjälplig.
En förmiddag kunde Mata Nåål fångas i bara nattlinnet.
Vidare till Ville Spikh som bara var hemma och vände för att få något till livs, mellan tävlingsrundorna på bangolfbanan. Här uppvisas klubbtröjans emblem på ryggen.
"Vad ska man göra?", verkar Ville fråga sig, "....när man är pensionär, något måste man ju hålla sig igång med på gamla dar."
Plötsligt dök Valle Spikh upp, och far och son länsade gemensamt kylskåpet.

 
 
 
 
Även den cykelturen avlöpte lyckligt och cyklisten kom hem välbehållen, redo att vila sina trötta muskler och slicka sina sår.

 
 
E-post till Knatte Knäpp
Nedknattrat och knäppt
i augusti 2001
Knatte Knäpp