Till stora kartan
Tidigare krönika
 E-post till Knatte Knäpp
Deklarationstider
Vad har hänt i Balgukjell? Ja, det kan man fråga sig.

De flesta i Balgukjell har i dagarna fått sina deklarationsblanketter nerdampna i brev- och postlådor. Dessa ska nu ifyllas, eller åtminstone kontrolleras och  underkrattas, samt snarligen återsändas till avsändaren, såvida avsändaren är skattemyndigheten. I annat fall har man blivit utsatt för någon sorts skojeri, och då ska det tagas med en rejäl näve salt.
Vore det inte i dessa dagar, då allt ska vara elektroniskt och man på alla sätt försöker spara på skogen genom mindre papperskonsumtion, en idé att låta alla dessa flinka telefonförsäljare (som stör mitt i kvällsmaten när de försöker kränga allt från uppslagsverk till hemförsäkringar) eller lika ivriga telefoninsamlare (som vill ha allt från gamla kläder till utnötta skor) göra en insats för samhället och allas vår kära skattemyndighet, genom att på sin fritid ringa upp de skattskyldiga och kontrollera riktigheten av deras inkomster, räntor och avdrag.

Först som sist ska sägas att Fonissa Skog, Balgukjells first telephoning lady, inte ska känna sig träffad härvidlag eftersom hon inte är den kvällsmatsstörande typen av telefonissa, utan tvärtom står till tjänst med besvarande av frågor rörande hennes arbetsgivares domän, nämligen telefonering, apparater som användes för detsamma samt virrvarret av trådar vari ringsignaler och skvaller strömma lika fort fram igenom.

Nej, det är de kvällsmatsstörande telefonisterna som borde göra lite samhällsnytta, i gengäld för alla de samlade minuter som gått till spillo när den uppringde mitt i kvällmaten tvingas gå från bordet, lyfta på luren och säga, innan ens förkrängaren/insvamlaren delgett sitt ärende, att man rakt inte är intresserad, särskilt inte när någon varit ofin nog att störa kvällsmatsfriden.
Det skulle gå kvickt och snabbt för dessa vana telefonörer att gå igenom hela Balgukjells skattepliktiga befolkning. Efter en grov överslagsräkning utförd av undertecknad tror undertecknad att all skattekontroll skulle kunna avverkas under samma tid som intagandet av en reguljär kvällsmåltid, dvs på något mellan en halvtimme och timme. De allra flesta hade bara att med ett kort "Ja" bekräfta att uppgifterna är de rätta. Det tar inte så många sekunder. Man behöver heller inte vara särskilt talför: T ex redaktören som inte gärna uttrycker sig muntligen annat än i nödfall, kan lämpligen bara nicka eller eventuellt skaka på huvudet på telefonkontrollantens fråga om det möjligen finnes några kronor över att skicka in till skattemyndigheten. En erfaren telefonist kunde säkerligen uppfatta och tyda ett sådant tyst svar även per telefon och utan bild därtill.

Vadi skulle då dessa telefonmarodörers arbetsuppgifter hos skattemyndigheten bestå? Hur skulle dessa nya skattekontrollanter gå till väga rent praktiskt? Det hela är tämligen enkelt. Den nyblivne skattekontrollören ringer t ex upp Trippe Trippson eller Clinka Skog, för att ta två personer i samma generation, och då frågar de "Vad har du tjänat föregående år?". De svarar då att de gjort väldiga förtjänster på försäljning av jultidningar, ärliga som de är, och uppger då en sådan summa att skattekontrollören ser i utsikt att kamma hem skattekronor. Då upplyses kontrollören om att summan de uppgett inte alls är kronor utan poäng. Poäng som sedan kunnat omvandlas till försäljningpremier. Kronor vet den nyutbildade skattekontrollören vad det är, men poäng har han aldrig hört talas om. Vänligen upplyser han jultidningsförsäljarna om att poäng, såvitt han vet, aldrig kan bli skattepliktiga och att det därför inte blir tal om någon beskattning.

I ett annat samtal ringer han upp en rutinerad pensionär som Bonde Kjellstorp eller nyblivna sådana som Ville Spikh eller Snicke Nåål. Samtliga tre är ingalunda sysslolösa och upplyser skattetelefonisten om att om de verkligen hade sådana stora skattepliktiga medel, skulle de väl i all världen inte jobba så hårt som de gör, fortfarande. Bonde hänvisar till allt trädgårdsarbete och putsningen av sina antikviteter ("Vem putsar sina antikviteter om det vore något värde i dem? Antikviteter ska väl se gamla och oputsade ut om det är antikviteter som kunne säljas?"). Ville räknar upp varje fere- och egeträd, för att inte tala om alla granarna, han fällt, kvistat och forslat bort. ("Plast eller möjligen stål är de material som användes till att göra datoriseringstangentbord eller bilar av. Vem i allsin dar betalar dyra summor för trä? Trädgårdsmöbelfabrikanterna? Näää, de är ju av plast numera - möblerna alltså. Vem har sett en nybyggt krigsfartyg av ek nyligen? Nej, det är stål och pansar.") Snicke upplyser om alla de symaskiner han fortfarande säljer samt undervisar köparna i användningen av, förutom de sillar han drar upp ur sjöar och hav ("Vem i allsin dar äter sill om han är rik? Då funnes lax och sjötunga, samt rysk kaviar.")
Kontrollören kan inte annat än kapitulera för dessa argument och ger upp när det gäller Balgukjells pensionärer.

Han ringer vidare, till den ännu icke pensionerade delen av befolkningen. Här, om inte någon annanstans, måste det ju finnas skattekronor i mängd att ro hem till skattemyndigheten. Då stöter han på en formlig flod av avdrag, i så gott som varje samtal. Här dras av än det ena, än det andra. Det är nästan så att han tror sig inkommen på Balgukjells obefintliga strippklubb "Balgukjell by night".

En avdragshistoria som viskats i redaktörens öra är om den medborgare som vanligen cyklar till jobbet på andra sidan Mount Balgukjell. För att kunna ta backen utan att behöva stiga av cykeln och leda densamma upp, sade sig cyklisten vara tvungen att cykla tre fyra varv runt nere i Balgukjells by för att tillräckligt få upp den fart som krävs för att ta sig upp och över Mount Balgukjell. Detta medförde förstås en långt längre vägsträcka till jobbet än den raka flygvägen. Dessutom kunde cyklisten utan problem yrka på ett betydande slitage av cykeldäck och förstås av skor eftersom den gamla, nästan bromslösa cykeln, bara kunde stoppas efter nerförsbacken från Mount Balgukjell, med nedsättande av nämnda dojor på den hårt slitande asfaltbeläggningen.

Mer än en verksam i matlagningsbranschen i Balgukjell hänvisar till de förförande dofter de utsätts för under arbetet. Detta leder förstås till att de tar en liten smakbit då och då. För att inte lägga på hullet måste de ägna en stor del av fritiden åt att röra sig lite mer än t ex en vanlig allt fetare och framfördatornsittandeochgodisätande redaktör. I något fall genom att hålla trädgården i topptrim året om, i ett annat fall genom att träna och tävla flitigt med klubba och boll. Denna tid för förebyggande av hull, kan inte annat än inräknas i arbetstiden, obetald sådan. Förtjänsten per timme sjunker då betänkligt, särskilt som lönen dessförinnan redan låg under medelvärdet. Inget, förutom möjligen ett kuvert i format C5 fyllt med ljuvliga matdofter från kåldolmar och stekt spätta som argument, kommer att skickas till skattemyndigheten av fruarna Nåål och Spikh.

Nu är det dags för inskjutandet av två stycken paranteser som överhuvudtaget inte rör det ovan avhandlade ämnet:
 


Till sist en påminnelse och uppmaning mitt i allt spekulerande om framtida skatteindrivningsmetoder, och undvikande av desamma: Glömmen för allt i världen inte att lämna in era deklarationer, ärligen kontrollerade och underkrattade, före den 3 maj innevarande år! Allt för att hålla Skattemyndigheten på gott humör, om inte annat.

E-post till Knatte Knäpp

Nedknattrat och knäppt
i  april 1999
Knatte Knäpp

Inbetalade skatter
(trots alla avdrag och dumma skattekontrollörer)
för den goda sakens skull

Bonde & Samarita Kjellstorp:
En knippe persilja
(nej inte klöver)
samt
ett avramlat & avlutat stolsben 
(från en 1700-talsmöbel).
Ville Spikh:
En påse tallbarr tillsammans med medföljande doft.

Koka Spikh:
Kuvert C5 fyllt med doften av kåldolmar.

Valle Spikh:
Uppsliten bangolfboll med sällsynt ojämn yta.

Snicke Nåål:
Tre sillar som förvandlats till surströmming vid framkomsten till skattemyndigheten.

Mata Nåål:
Kuvert C5 fyllt med doften av stekt spätta.

Rally Skog:
Ett ovanligt långt bromsspår som revs upp vid väjandet för en älg i skogen.

Fonissa Skog:
Telefonsamtal med prat om fördelen, även för skattekontrollören, att använda hennes arbetsgivares tjänster. 

Clinka Skog:
Inget. Poäng är inte beskattningsbara.

Pigge Skog:
Inget. För snabb för att fastna i klorna på skattemyndigheten. 

Lappe Trippson:
En väl genomförd glädjedans.

Kaka Trippson:
En halv burk obrukbara kaksmulor.

Trippe Trippson:
Inget. Samma skäl som för Clinka S.

Trappa Trippson:
Väl nedskrivet alfabet (hon kan hela alfabetet utantill).

Trull Trippson:
En stilla lunk på linjen.

Möbel Harpling:
Oandvändbart kvisthål som tagits bort för att ge plats åt parasollen i bordet.

Bla-Kvista Harpling:
Smält snö från vinterns snöröjning. Skattemyndigheten får komma och hämta med egen sil.

Palle Harpling:
Röken efter spindelmannen, alias Palle H., när han dragit fram.

Rättix Harpling:
Högljudda protestskrik per telefon.

Knatte Knäpp:
Summan rörelseenergi skapad vid ätandet av all mat en hel helg, inklusive kakor & godis.
Dock med avdrag för samma födas kalorier omvandlat till energi. Med andra ord: inte mycket, för att överdriva.
BusBeth Millyard:
En tjock bunt använda bussbiljetter. Inklusive utstansade hål.

Kvister Millyard:
Ett nästan inte alls använt engelskalexikon. Han har ju lärt engelska med munmotmun-metoden.