Till stora kartan
Till citykartan
Tidigare krönika
 E-post till Knatte Knäpp
Gaddar, galaföreställning, gäddor, gående, garage, grillat 
Vad har hänt i Balgukjell? Ja, det kan man fråga sig.

Mycket smått och gott (och gått), kan man nog säga.

Den mystiska tandfen har tagit sina vägar genom Balgukjell. Åtminstone två invånare har hon besökt och norpat deras bissingar av. Först var det Palle Harpling som tappade en tand, vilken på ett ögonblick ersattes av en glugg. Gluggen kan nu hoppas över av tandborsten. Tandfen hade fler gluggar att byta bort, om hon bara fick bissingarna i byte.
Trull Trippson fick lika snabbt en dubbelglugg i byte mot två tänder mitt i underkäken. När den ena tanden tagits av tandfen, hade den andra ingen granntand att stödja sig mot utan lutade sig på trekvart mot nästgranntanden lite längre bort. När Trull lirkat med den en stund ramlade den också av. Men redan har två nya tänder börjat skjuta upp som från ingenstans i gluggarna. Nästa gång det blir gluggar här sitter Trull på ålderdomshem med gott om tid att sitta och lirka på sina lösa tänder. Det under förutsättning att han inte blir boxare och ådrar sig både gluggar och blomkålsöron i förtid dvs.

På tal om tänder har en ny teaterstjärna tänts i Balgukjell. Tidigare har Trappa Trippson ägnat sig mest åt sällskapsdans. Nu har hon blivit Balgukjells egen kasperteaterdirektör. Hon spelade själv dessutom den ena huvudrollen med säker hand och röst i en bejublad föreställning med namnet "Kasper gäspar" på Balgukjells Fritisteater. Salongen var fullsatt och man kunde både under och efter föreställningen märka publikens förtjusning.

Trappas simmande broder Trippe Trippson flög upp som en het kandidat till att få utmärkelsen Årets djurvän i Balgukjell, då han till säkrare plats flyttade en fågelunge som ramlat ner från sitt bo.

För att dröja i djurvärlden har det varit stort fiskafänge i byns sjö, Balgukällan. Det är förstås Snicke Nåål som varit i farten. Tillsammans med sonen Tjäre Snickesson (nyligen inflyttad i Balgukjell), som är Balgukjells båtbyggare, var de, i en av honom förfärdigad eka, ute i sjön. På bara några timmar upptogs inte mindre än 49 näbbgäddor. Fiskarna försökte först näbbgädda bort de båda fiskarna och deras träfarkost från sjön med diverse gnabb och bjäbb, men snart förtrollades de av de, i det vackra solskenet, blänkande dragen, vilka snart i tur och ordning fastnade i samtliga fyrtionios "näbb". Och då var det slut med näbbgäddandet.  Efter fiskrensning långt in mot nattkröken, kunde näbbgäddorna förvandlas till mat och besparas i frys. Då hade för längesen övriga gäddor och firrar av annan kulör sett det som säkrast att fly "gäl över huvud", längst bort från träfarkosten och de förtrollande och blänkande dragen.

På tal om att fly, har nu Rättix Harpling lagt i en högre växel och bytt sitt tidigare haskrypande mot det ännu effektivare gåendet och springandet. Haskröps det fort tidigare, gås det ännu kvickare nu. Se upp Pigge Skog, snart är Rättix ifatt dig!

För att se framåt, säger ryktet att Ville Spikh snart sätter sina planer, att bygga en s k carport, i verket. Till sin hjälp ska han ha  Rally Skog. Först har de fällt träden, och efter viss tillsågning och övrig bearbetning, ska de resas upp igen, nu som väggar i den nya byggnaden. "Det som fälls i skog, kommer upp igen, boink, boink...." som det heter i sången, eller hur det nu var. Boinkandet ska väl då föreställa spikandet kan man förmoda, men låter det verkligen så när hammaren träffar spikhuvudet? När den träffar Spikhtummen låter det i alla fall  "Ajjjjjj, som in i hetaste hälsefyr!!!", eller något åt det hållet.
Vi får avvakta och märker säkert när det nya bygget reser sig bräda för bräda, tum för tum, tumme för tumme (det är väl bara att plåstra om tummen efter en fullträff på den, så blir den som ny och går att slå på igen).

Clinka Skog och pappa Rally är i full färd med att avteckna familjen Skogs hus, både på långt håll och i närbild. Dessa bilder ska förhoppningsvis kunna publiceras på Skogarnas sida inom kort.

Rally hörde förresten talas om en icke namngiven cyklist i Balgukjell som varit i byns gränstrakter. Sålunda berättar cyklisten: "När jag kom till det yttersta av Balgukjell och jag trodde vägen tog slut, hörde jag ännu längre bort, på långt avstånd, hundar skälla. Då slog det mig: Världen måste allt vara rysligt stor!"
Enligt en annan av Balgukjells berättare, Bonde, känner man i alla fall igen Balgukjell på att det är där husen står ute om nätterna.

Men Balgukjell växer också, liksom antalet invånare. Efter Tjäres inflyttning blir det kanske ännu fler, vad det lider. Därför har redaktören inte längre plats med någon speciell invånarförteckning under rubriken Invånarna. Istället hänvisas till de båda kartorna där husens läge är utritade och kan påklickas för vidare färd mot respektive familjs sida. Gör man ytterligare någon sekunds resa hamnar man hos varje enskild invånare, om så önskas. Dessutom placeras länkar ut i de aktuella krönikorna som också leder till familjernas eller personernas sidor.

Lappe Trippson vill informera alla spelintresserade  i Balgukjell att han nu gärna tar emot tipskuponger och hästbongar av dem som vill prova spellyckan.

Till slut vill undertecknad tacka Mata och Snicke Nåål (som var grillmästare) för en utsökt Mors Dagsmiddag med grillat kött som förrätt och glasstårta till kaffet som efterrätt.
 
 

E-post till Knatte Knäpp

Nedknattrat och knäppt
i  maj 1999
Knatte Knäpp