Till stora kartan
Till citykartan
Tidigare krönika
 E-post till Knatte Knäpp
Höstbilder
Vad har hänt i Balgukjell? Ja, det kan man fråga sig.
 
Nästan halva Balgukjell har flaxat iväg till söderns sol. Förhoppningsvis fick Fonissa Skog med sig alla pinaler i alla sina många, stora resväskor. Vi får också hoppas att Möbel Harpling klarar sig med det lilla han trots allt packade ner i sin lilla plastkasse. På solön Supern fylles det så många år att datamaskinen knappt klarar uträkningen:
40 + 35, få se.... 5 + noll är 5, 4 + tre blir 7, det blir alltså 75 år. Till det lägges trettioett och 47. 5 + 1 + 7 lär bli 13, med andra ord 3 ner och 1 i minne. Sju + 3 + fyra ger 14 men vi får inte glömma det vi hade i minnet, vad var det vi hade i minne nu igen, jo 1 enda hade vi där, alltså 15. Från tidigare var en trea nedflyttad som vi placerar efter 15. Om allt räknats rätt får vi en summa på 153 år. Då är ändå inte eventuella firningar av medlemmar från en utombys familj, som också ingår i sällskapet, inräknade.
Ja, ingen av oss blir yngre med åren, snarare tvärtom. Många år blir det, för att travestera en känd uppfinnare.
Lek med tanken att lägga alla åren på jubilarerna i en enda lång rad. Då når vi ända tillbaks till 1846. Det är tre år innan Strindberg föds, och ungefär runt dessa år emigerar Karl-Oskar och Kristina till Amerika. Många år är det.
Innan Harplings och Skogs gav sig av på semester snickrade Rally Skog vidare på den fina stugan i Ville Spikhs skog.
Den kunde nu Ville med lite möda klättra upp och sätta sig på. På taket satte han sig bekvämt tillrätta för att tillbringa älgjakten. Väl uppe räckte Koka honom en matkorg med kaffe, smörgåsar och kakor (förstås!) som han kunde mumsa på i väntan på älgen. Till sist laddade Koka bössan och kastade upp. Densamma fångades av Ville med ena handen samtidigt som han höll i matkorgen med den andra. Där satte han sig sedan tillrätta och hyschade åt både Koka (som förmanade honom att vara försiktig så att han inte ramlar ner från taket), vinden och eventuellt kvardröjande fåglar som ännu inte kvittrat iväg till södern. Det måste vara tyst så att man med öronen spetsade ska kunna höra älgens kliv och sedan ögonaböj rikta bössan, sikta och avlossa ett förhoppningsvis välriktat skott till den plats älgen fanns för en bråkdel av en sekund sedan. Då är förhoppningen hos Ville, att det senaste älgklivet är något kortare än vanligt så att skottet hinner fram innan djuret flyttat sig.
Ville satte sig att vänta på älgen.
Efter mycket jobb står nu Balgukjells lyxigaste badrum med WC färdigt. Nååls kan nu spegla sig både framifrån och bakifrån i det skinande kaklet, medan värmeslingorna i golvet värmer de s k fossingarna (babyska för fötter, singularis fossing, pluralis fossingar, exempel "stoppa nu ner fossingen i kackan" (skon)). 
Bekvämlighetsinrättningen är rymlig vilket gör att även undertecknad kommer in där med sin stora mage och slipper lämna den utanför, eller alternativt dra in den med sina illa tränade magmuskler.
I ena hörnet finns en duschkabin och dessutom lyses allt upp av sinnrikt placerad belampning.
Det är så fint att man knappt vågar släppa sig där inne, skulle man kunna tro. Men se: rummet är också utrustat med en kombinerad varmlufts- och fisfördrivningsfläkt som håller luften klar, ren och torr.
Ville väntar fortfarande på älgen.
Ännu ingen älg framför näsan  på Ville. 
Däremot kom ett par björnar, men de är inte lovliga nu.
I den musikaliska familjen Trippson har nu Trappa börjat spela fiol. Det passar bra både till folkdansandet och Trippes handklaver. Trippsons kanske inom kort kan starta musik- och dansgruppen Stråkklaver & Stäpp.
Ville väntar fortfarande på älgen.
Ännu ingen älg framför näsan  på Ville.
Däremot kom en hel flock grävlingar nosandes. 
Inte mycket att skjuta, tänkte Ville.
Undertecknad står i begrepp att skicka in några filmrullar tagna med en gammal kamera. Man undrar verkligen hur den där framkallningen går till. Särskilt hur framkallaren kan blanda till vätskorna i exakt rätta proportioner. Densamme befaller nog sedan med klar och tydlig röst "Bild: kom fram!!", eller något liknande. Vilket mirakel att bilden då verkligen framträder på fotopappret. Frågan dyker då genast upp om fotopapprena verkligen förstår jordens alla språk, eller om alla framkallare måste yttra de magiska orden på balgukjellska? Eller finns det fotopapper av olika nationaliteter som vart och ett förstår bara ett språk?
En annan märklig sak är att redaktören aldrig hört talas om att någon har fått sina framkallade bilder hemskickade upp och ner. Alla bilder kommer rättvända. Det är väl ändå märkligt. Tänk om man ställer sig på huvudet när man knäpper en bild. Vad händer då vid framkallningen? Blir upp då ner och ner upp eller vändes bilden under färden från framkallaren till bildknäpparen? Eller är det bara herr Knäpps trögtänkta skalle som ställs på huvudet?
Ville väntar fortfarande på älgen.
Ännu ingen älg framför näsan  på Ville.
Däremot traskade något som liknade en bisonoxe förbi i skogsbrynet.
Ville trodde inte sina ögon, och lät bössan ligga kvar.
Ville väntar fortfarande på älgen.
Ännu ingen älg framför näsan  på Ville.
I rask följd tog sig en noshörning, två giraffer, ett lejonpar och en elefant modell mindre sig förbi stugan, men ingen älg.
Så mycket djur det finns i Balgukjellsskogarna, tänkte Ville, men var håller älgen hus?
Är inte älgjakten eller innehållet i matkorgen slut nu, sitter nog Ville kvar på taket och väntar på älgen.
Nej, han ser ut att ha gått hem. Älgen med släktingar verkar ha hållit hus i stugan ser det ut som.

 

E-post till Knatte Knäpp

Nedknattrat och knäppt
i  oktober 1999
Knatte Knäpp