Till stora kartan
Till citykartan
Tidigare krönika
 E-post till Knatte Knäpp
Midsommar
Vad har hänt i Balgukjell? Ja, det kan man fråga sig.

Kanske inte mycket ännu, men snart.
Ibland kan det vara bra att vara på sin vakt innan det händer, om man vill förebygga, förhindra, förändra.
Som det här med midsommarfirandet i Balgukjell.
Vilket ljushuvud kom i historiens gryning på idén att förlägga midsommarfirandet för Balgukjellsinvånarna på Mount Balgukjells nedre sluttning? Mount Balgukjell (eller Balgufjäll som det heter i folkmun) är visserligen inte så högt, men det lutar, som det brukar på en sluttning!

Kanske finns det en tanke - eller kanske flera - bakom? En konstruktiv och genomtänkt idé som en gång i tidens gryning till slut sattes i verket här på "Balgufjälls" nedre sluttning av alla möjliga och omöjliga platser i Balgukjell.

Vad kan det ha varit för praktiska hänsyn som togs den gången, som gjorde det enklare för de enkla medborgarna i byn att genomlida midsommarfirandet just här. Låt oss tänka efter, och försöka sätta oss in i hur man tänkte.

När man nu var ledig över midsommarhelgen ville förstås inte de som skulle resa stången anstränga sig mer än nödvändigt och helst inte resa stången alla de 90 grader som är tvunget om man vill ha en rättuppstående stång. Varför inte bara resa den 50, 60 eller 70 grader? Då ramlar den! Men om man reser den på en sluttning medan de resande står på plana eller endast smått lutande marken, behöver man inte lyfta stången särskilt långt upp. Problemet var förstås att få den att stå kvar i det läget. Först frågade man Balgukjellsfånen (den tidens motsvarighet till våra tiders Balgukjellcyklist) om han ville stå och stötta stången. Visst kunde han det. Men så fort han kände doften från läckerheterna på det serverade bordet, glömde han sin uppgift och hela stången rasade (inte så långt men ändå), först ner i skallen på fånen, sedan krossandes allt på bordet för att till slut nå marken med en duns.
Då gjorde man istället ett mycket djupt hål (hur det nu var möjligt i berggrund med den tidens verktyg, kanske tog man övernaturliga krafter till hjälp) och förde ner stången i, och dessutom lade man större och mindre stenar där stången stack upp ur marken som stöd. För första gången hade man rest den lutande midsommarstången i Balgukjell på "Balgufjäll".
I år blir det de äldste i Balgukjell, dvs Bonde, Snicke och Ville som reser stången, medan några av de yngsta lägger i stenar för att stötta. Stenarna är speciellt utvalda av Palle, Pigge och Trull för att passa sitt ändamål.

Hur bär man sig då åt för att dansa runt lutstången? Balgukjellcyklisten, som är van att ta den här vägen på vägen till jobbet, på andra sidan Mount Balgukjell, har god vana att cykla uppför (visserligen efter att ha tagit fart från långt nere i byn) och drar då med sig ringdansen uppför. Sedan går det ju nedför i en väldig fart i ett halvt varv, innan det åter är dags för ett halvt varv mot gravitationens krafter. Men då har både Balgukjellcyklisten och de övriga ringdansarna samlat en sådan fart att det går uppför med bara farten. Man har nästan skapat en slags evighetsmaskin där på "Balgufjälls" nedre sluttning. Är det inte någon som vill sluta ringdansen och lämnar den frivilligt, kan de hålla på hur länge som helst och snurra runt stången, med tonerna från "Små grodorna", "Uppå Balgukjellabacken" och "Prästens lilla kråka" i bakgrunden. Inom parantes kan sägas att kråkan nog slinter mer i diket än "hit" eller "dit", med tanke på underlagets beskaffenhet. För musiken svarar Trippe (på dragspel) och Clinka (på i naturen utsläpat piano). Dansen leds av Trappa. Då och då upplåter Rättix Harpling och Samarita Kjellstorp sina starka stämmor i sång.

Serveringen gynnas också av lutet. Nej, det serveras inte någon lutfisk, om det var någon som trodde det. Nedanför bordet ställer sig gästerna i en kö med huvudet i bordshöjd. Uppe på andra sidan bordet står Mata Nåål med en stor gryta nykokta nypotatis och säger "Gapa!" och sen låter hon de små runda potatisarna rulla med lagom mellanrum på bordet till andra sidan där en gäst gapande fångar rotfrukten med munnen. Nästa gäst kommer fram och tar nästa potatis på samma sätt. När den förste åter har nått främst i kön har han eller hon haft gott om tid att tugga undan den första potätan. Tycker gästen det blir för mycket potatis på en gång kan den med fördel skifta till sillakön istället. Bredvid Mata står nämligen Koka Spikh. Hon har konstfärdigt rullat ihop sillbitarna till någon sorts rullader som kvickt rullar nedför bordet in i gästmunnen.
För dem som inte gillar sill finns även köttbullskö. Dessutom finns en gräddfilskö. I bordet har man gjort en liten ränna som lämpar sig utmärkt att hälla gräddfil i. Gästen får förstås ge sig till tåls lite, då gräddfil är lite trögflytande. I snapsrännan rinner däremot vätskan snabbare, ofta fortare än den stackars gästen hinner svälja.
I år har Rally Skog tilldelats uppdraget att rulla köttbullarna (ingen rullar dem snabbare än han). Ibland överraskas dock gästen av en köttbulle i annan färg och konsistens, som är betydligt mer svårtuggad, för att inte säga otuggbar. Då kan man utgå från att det är Valle Spikh som står och släpper bangolfbollar däruppifrån för att skoja till det. Efter allt större protester från de hungriga gästerna blir han dock tvungen att sluta med det. Gräddfilen serveras i år av Fonissa Skog i samarbete med Balgukjellsmejeristen (OBS! Sponsring.). Lappe Trippson häller ur snapsflaskan. För att gästen ska hinna med att svälja på andra sidan bordet, tar han själv en och annan sup mellan hällningarna.
Vissa år finns det också en korvkö. Denna midsommar rullar Bla-Kvista Harpling lagoma stora korvar nerför bordet.
För bord (stolar behövs inte) svarar maken Möbel förstås och till kaffet rullar Kaka allsköns runda kakor på samma bord. Till kaffet häller makarna Millyards likör (från sin egen bar)  i likörrännan. Till barnen hälles istället för kaffe Miljöbryggarnas nylanserade Päronsoda i en, av Snicke på bordet alldeles nykarvad, päronsodaränna.

Innan alla ger sig ut i markerna för att leta midsommarblomster att lägga under huvudkudden, genrepar Tjäre Snickesson sitt nyårsfyrverkeri genom att skjuta upp en mindre del av de raketer han skulle ha använt på nyårsafton. Den ljusa sommarnatten kan förstås inte göra fyrverkeriet full rättvisa men det blir ändå ett stämningsfullt ljusspel på himlen. Vi ser verkligen fram mot nyårsnattens Tjärefyrverkeri.

Det behövs kanske inte förändras så mycket av Balgukjells midsommarfirande, om man tänker efter. Alla konstigheter tycks fylla sin funktion.
Redaktören vill till slut önska alla Balgukjellsbor en trevlig och traditionsenlig midsommar!

E-post till Knatte Knäpp
Nedknattrat och knäppt
i  juni 1999
Knatte Knäpp