Till stora kartan
Till citykartan
Tidigare krönika
 E-post till Knatte Knäpp
Sol-, vatten- och luftfärder
Vad har hänt i Balgukjell? Ja, det kan man fråga sig.

Häromveckan inträffade något märkligt i våra trakter.
Balgukjellcyklisten kom incyklande på redaktionen när skymningen just höll på att ramla över oss. Redaktören tyckte att det inte hunnits med vad som skulle göras den dagen, dagen hade susat förbi ovanligt snabbt. Undertecknad blev inte mindre irriterad då den välkände cyklisten vid incyklandet inte kopplat på dynamon utan cyklade in i blindo så att han nästan välte omkull både stolen och datamaskinen.
-Titta ut, se hur mörkt det är!, flämtade Balgukjellcyklisten.
-Det brukar bli mörkt framåt kvällen, snäste undertecknad ytterligare irriterat.
-Det är inte kväll än. Det är mitt på dagen.
Då lystes redaktörens inre snilleblixtlampa upp: "Det är mörkt mitt på dagen. Det är något konstigt med det."
Cyklisten flämtade vidare:
-Men det är inte helt mörkt, här och där ser man de underligaste ting i fullt dagsljus. Titta, där springer ett par skor alldeles på egen fot utan någon förare, bäftade*** han och pekade ut genom fönstret.
Skorna vill väl hinna hem innan det blir helt mörkt, blixtrade det till i redaktörens huvud, inget konstigt med det.
-Vem har någonsin sett ett par skor springa alldeles själva? frågade cyklisten både sig själv och undertecknad.
-För ett ögonblick sedan såg jag just precis det, försökte jag skämta bort hans upphetsade fråga.
Jag kastade ett öga ut genom fönstret och kunde själv se flera konstigheter på egen hand:
En hand med hammare i handen slog i spikar, hängande helt fritt i luften, på väggen på ett hus på andra sidan gatan.
I andra ändan av gatan, vid torget, kunde man betrakta ett osannolikt stort antal kikare, sotade glasskivor och sönderklippta, halva datadisketter svävande i luften nästan orörliga, alla riktade mot samma håll: Snett upp mot skyn, därifrån den falska skymningen just fallit ner på Balgukjell.
Just då gick det upp ett ljus både hos redaktören, och ett betydligt större sådant över Balgukjell. De svävande tingen på torget fick sina bärare under sig och slutade att sväva. De springande skorna fick en förare illa kvickt och föraren vände på klacken och joggade mot torget. Hammarhanden växte på ett ögonblick ut till en hel arm samt en hel kropp på ett ögonblick, och i ren förundran slog den sig på den helt plötsligt synliga andra tummen, med ett "Jävla månsken!" som medföljande utrop.
-80 procent var det, upplyste den nu endast andandes Balgukjellcyklisten.
-127 år kvar till nästa gång, kompletterade undertecknad.

Förr var vatten något som byggde broar mellan människor. Det var mycket lättare att ta sig fram i de snabba båtarna än i de i jämförelse långsamma landfordona häst och vagn eller släde och häst. Det sistnämnda landfordonet tog sig dock fram snabbare än det förstnämnda just för att underlaget var fruset vatten.
Numera måste människorna själva bygga broarna för att överbrygga vattnet som nu är ett hinder, utom möjligen för fiskar, delfiner och Trippe Trippson.
Därför har man nu byggt på den Stora Bron i flera år. Nyheten är att de från varsitt landhåll nu nått varandra mitt ute i vattnet utan att bygga förbi varandra. Därute möttes sedan prinskorven och prinsesstårtan, skakande varandras händer i nästkusinlig vänskaplighet.
Det var så högtidligt och storslaget att det inspirerat Balgukjellborna till liknande bedrifter. Redan nu höjes röster i Balgukjell för att bygga en bro över Balgukjells största vattendrag, Balgukällan. Planer har redan tagit form och om det ser ut att bli ett riktigt skrytbygge kan många tänkas att bidra med sina kunskaper och andra resurser till företaget.
Det viktigaste när man bygger en bro, särskilt över vatten, är att bygga där det är som allra bredast. Annars är risken överhängande att det inte alls blir något skrytbygge, utan bara ett alltför alldagligt och praktiskt bygge som helt och hållet fyller sin funktion. Är det alltför ändamålsenligt kommer det att dröja alltför länge innan det inte längre är modernt och/eller användbart, och följdaktligen skjuter framtida skrytbyggen onödigt långt framför sig.
En annan fördel med att bygga över det bredaste stället är förstås att det tar mycket längre tid, både att bygga och sedernera att transportera sig över. De som sedan ska betala kalaset,  antingen med skatter eller brotullar, dvs gemene folk, vänjes vid tanken och kommer småningom tycka det värt pengarna när det väldiga, storslagna bygget helt orätt vågar sig ut över det djupa vattnet. Vid övertransporteringen, när bron väl är klar, bländas broanvändarna av den storslagna utsikten, och glömmer sådana futtigheter som broavgifter eller skatter.
Låt oss se hur planerna utvecklar sig. Ett av förslagen till Balgukällsbron i form av en ritning, har anonymt inlämnats till redaktionen. Som synes har arkitekten fått med en perfekt spegelbild i vattenytan dessutom, eller är det järnvägstunneln den ambitiöse broarkitekten sänkt ned under vattnet, i hopp om att den är vattentät?

Det kom nyligen till redaktörens, och särskilt till Balgukjellcyklistens kännedom (till dennes tydliga förtretelse och ilska) att cyklister icke tillåts färdas på den Stora Bron. Därför har samme cyklist och likasinnade i Balgukjell med sitt ringklocksringa inflytande inlett s k lobbying för att förmå de icke lika ringa utan mer inflytelserika medborgarna i byn att de måste ta med breda och lättcyklade cykelbanor i sina broplaner för Balgukällsbron.
Fotgängarna har föga hopp om att få gångbanor på bron utan försöker istället be högre makter om att antingen dela med sig av dessas förmåga att gå på vatten, eller möjligen sänka temperaturen såpass lagom att vattnet fryser och därmed blir gångbart. Om det blir såpass kallt kan kanske fotgängaren komma snabbare fram än bilisten ovanför, såvida den förstnämnde, liksom i forna tider, plockar fram släde och häst från bod respektive stall.
 

Till sist kan meddelas att fru Fonissa Skog börjat packa för Supernresan i oktober. Det är mycket som ska ner i väskan. Åtminstone har hon öppnat väskan, som synes nedan till vänster, och troligen ligger något redan i väskan som inte syns från denna vinkel.
Däremot, försäkras från familjen Harpling, har Möbel Harpling inte ens öppnat sin resväska, nedan till höger. Rykten säger att han börjar packa först när planet lyft från marken. Packningsnoteringar följer fortsättningsvis i denna publikation.
 

*** bäfta, imperfekt bäftade, dialektalt Balgukjellsuttryck några andetag mindre än ett flämtande.

E-post till Knatte Knäpp

Nedknattrat och knäppt
i  augusti 1999
Knatte Knäpp